Ibs... skulle byta min högra arm för att bli av med det, skulle gärna utstå lymfkörtel cancer igen, om det krävdes för att bli av med det.
Livet som 26 åring med ibs är som att vara 80 bass i förtid, man är fast hemma och kan knappt äta vanlig mat, man är beroende av andra som kan uträtta ärenden åt en när man inte kan ta sig någonstans pga att man måste springa på toa hela tiden.
I tre år har jag haft det, man kämpar med att hitta den rätta maten, testar olika övningar, tränar allt för att få kroppen att bli bättre, men inga resultat alls so far, det ända som består är min orubliga vilja, att aldrig ge mig, och magens orrubliga vilja att inte bli bättre.
Varje dag läser man på internet om andra med liknande besvär, man letar efter folk som lyckas på något sätt, men faktum är att det är ett fåtal som blivit av med det, dem flesta lyckas lindra det men inte mer än så.
måndag 16 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar